Extremvinter dödade öringägg men bestånden återhämtade sig snabbt

En hård vinter på 1990-talet ledde till bottenfrusna vattendrag och dödade nästan alla öringägg i flera bestånd. En studie från Swedish University of Agricultural Sciences (SLU) visar att öringbestånden återhämtade sig på bara några år utan mänsklig inblandning. Vintern 1995/1996 präglades av växlande väder med kraftigt snöfall och kyla, vilket fick delar av vattendragen att frysa till botten. Forskare analyserade fiskedata från 22 öringbestånd som samlats in mellan 1989 och 2023. Den kalla perioden och bottenisen dödade nästan alla ägg i de studerade bestånden, oavsett migrationstyp, vilket ledde till brist på yngel följande säsong. Trots detta exploderade vattendragen med unga öringar året efter, troligen eftersom äldre könsmogna öringar kunde flytta till djupare vatten eller havet för att överleva och återkolonisera. Migrerande öringar, såsom havsöring, producerade mer yngel än stationära öringar, förmodligen eftersom de är större och kan lägga fler ägg. Förlusten av ett årsgäng skapade fluktuationer i antalet årsungar, med växlande starkare och svagare årsgäng som varade 4-5 år på grund av förändrad konkurrens. Efter dessa fluktuationer återgick bestånden till förvinterförhållanden naturligt. Studien drar slutsatsen att åtgärder som utsättning av öring för att hjälpa återhämtningen efter ett sådant händelseförlopp kan vara onödiga, och det är bättre att vänta och se om beståndet återhämtar sig naturligt. Resultaten belyser öringens motståndskraft så länge vuxna öringar överlever och deras livsmiljö förblir lämplig och tillgänglig.