En man kom till Mårten Lind vid hans fritidshus och meddelade att skogen runt omkring skulle avverkas, en händelse som Lind förväntade sig och som var planerad att ske inom ett par år. Lind såg senare avverkningsmaskiner arbeta genom 'snörök och vintermörker' under Lucia ett år, ett levande minne som understryker de personliga insatserna i hans skrivande. Denna erfarenhet, kombinerat med hans tidigare framgång – hans första bok 'När almen tystnar' (2023) tilldelades Disapriset 2024, ett pris som syftar till att 'främja populärvetenskapligt skrivande' – ramar in hans senaste verk som både en reflektion och en kritik av skogsskötselpraxis. Mannen som meddelade avverkningens identitet och hans specifika roll eller tillhörighet förblir okända, vilket lämnar frågor om den bredare kontexten för sådana beslut.
I 'Granarnas tid' skapar Lind en kulturell, intellektuell historisk och populärvetenskaplig skildring av granen och dess förhållande till människan, och drar på litterära gestalter för djup. Han skriver att granen egentligen gör absolut ingenting för att vinna vår kärlek, en känsla som återges av poeten Harry Martinson, som beskrev den som 'den tungsinta granen, det mörkaste tornet i skogarnas stad' i sin dikt 'Septembermorgon' från 'Tuvor' (1973). Lind använder Martinson och andra skogspoeter för att berika berättelsen, blandar vetenskaplig insikt med poetisk resonans för att utforska hur dessa träd formar både landskap och fantasi. Detta tillvägagångssätt gör att boken kan fånga den mångfacetterade interaktionen mellan människor och granskogar, som noterats av en recensent som bott nära sådana skogar i över 25 år.
Egentligen gör granen absolut ingenting för att vinna vår kärlek
Bokens undersökning sträcker sig till skogssjukdomar, inklusive angrepp av granbarkborre, tallvivlar och rotröta, vilket leder till en diskussion om den 'tämjda skogen' som kännetecknas av kalhyggen och jämngamla bestånd. Denna tämjda skog kommer att avverkas i sinom tid, vilket belyser spänningen mellan ekologisk hälsa och ekonomiska intressen, eftersom skogsråvara anses viktig för tillväxt i ett grant land som Sverige. Specifika exempel eller fallstudier som illustrerar den 'tämjda skogen' och dess slutliga avverkning detaljeras inte i tillgängliga rapporter, vilket lämnar luckor i hur boken kvantifierar sjukdomarnas påverkan eller föreslår lösningar för att balansera avverkning med bevarande.
I sina sista kapitel får 'Granarnas tid' generella ekologiska vingar, utforskar teman om makt över naturen och dess korrumperande inflytande, med Lind som drar inspiration från J.R.R. Tolkiens 'Sagan om ringen'. Boken föreslår att ingen kan kontrollera makten, och att den i slutändan förstör sig själv, ett koncept som kusligt illustreras av det annalkande klimatkaoset i vår tid. De exakta ekologiska argumenten som presenteras angående makt och klimatkaos utvecklas inte fullt ut i källorna, men detta avsnitt beskrivs som en höjdpunkt, som länkar litterär metafor till samtida miljökriser. Detta höjer verket från en ren studie av träd till en bredare kommentar om mänsklig ambition och dess konsekvenser.
Den tungsinta granen, det mörkaste tornet i skogarnas stad
Recensenten, som förtrollades av en gammal mossa-rik granskog och flyttade till dess fot med sin familj, uttrycker djup beundran för boken, främst imponerad av dess förmåga att fånga så mycket av komplexiteten i vår interaktion med granskogen. Denna personliga koppling understryker bokens genklang, eftersom den väver samman vetenskapliga data, kulturhistoria och poetisk reflektion för att adressera brådskande frågor om hållbarhet och arv. Genom att integrera direkta citat och olika perspektiv skapar Lind en nyanserad porträtt som utmanar läsare att ompröva sitt förhållande till dessa allestädes närvarande men ofta förbisedda träd.